Foto: Carin Algemark Berndt8:a fototävlingen 2013

Carl-Axel Hellman, vinnare Tjörn Runt 2013 Lilla banan

 

2013 seglades Tjörn Runt by COWI motsols, med start på Stigfjorden och mål på Askeröfjorden.

Min gast Pelle Rundkvist och jag har kappseglat tillsammans i mer än 40 år, sedan 1981 i J14 77 Flu. Tjörn Runt seglade vi första gången med Flu 1998, men det gick inte särskilt bra.

Vi upptäckte två avgörande skillnader mot Lidingö Runt, seglarna var bättre på den här sidan och seglingen gick i augusti och inte i maj. Det gjorde att Flu var mycket tyngre eftersom träet tagit upp en hel del vatten under sommaren.

Efter ett uppehåll på ett par år började vi segla Tjörn Runt igen och är nu uppe i ungefär tio gånger. Vi har lyckats mycket bra ett par gånger, haft rigghaveri två gånger och seglat i för svag vind några gånger. 2013 såg vi fram mot starten eftersom vårt SRS-tal hade blivit lägre, antagligen beroende på våra dåliga resultat under några års tid. Vi var emellertid mycket skeptiska till motsolsseglingen och är så fortfarande.

Mötte en välseglande M20

Startlinjen var väl lagd och vi såg ingen särskild fördel på någon sida. Vi kom iväg bra i den friska vinden, strax i lä om startfartyget och med god fart.Slog upp mot Hälsön för att få fri vind och bytte därefter sida och följa Tjörnlandet med bra vind och mindre sjö än längre ut i fjorden. Vi mötte en välseglad M20 som gjorde något bättre fart och tog samma höjd, men som vi vann på varje gång vi slog in mot Tjörn.

Vid utloppet till Stigfjorden gjorde vi misstaget att inte gå söder om Kråkholmen vilket M20an gjorde och vi blev om och från seglade. Strömmen satte inåt mycket kraftigt under kabeln men eftersom det blåste bra innebar det inga svårigheter. På Björholmens västra sida seglade vi så nära vi vågade, och det var inte många meter till land. Vi fick en lång och fin sträckbog in till Ängeviken och lämnade M20an ganska långt bakom oss och förstod att vi seglat bra sista biten.

Hade koll på böar

I Kyrkesund seglade vi nära Tjörnlandet. En svag ström satte emot men vi lyckades trassla oss igenom. På väg mot Flatholmen fick vi en ganska hård kryss med för Flu mycket besvärlig sjö eftersom hon inte har så stor massa och dessutom är rätt så knubbig i fören. Jag försökte segla väl fullt för att få kraft i sjöarna och vi tyckte att det gick hyggligt framåt. Pelle gjorde sig så tung som möjligt där han satt på kanten av båtdäcket.

Strax före inloppet till Flathomen ligger ett litet skär och ett par böar som det bröt duktigt på i den kraftiga dyningen. Dem hade jag studerat vid ett besök tidigare under sommaren, så vi gick rakt igenom och jag tror att vi vann ett par hundra meter på den manövern. Strax efter Flatholmssundet fick vi se en blå båt som tog sig igenom Märreskär på ett elegant sätt så det var bara att hänga på denna seglare. Vi sträckte fint igenom vid monumentet och kunde lätta på skoten efter Berlin och lite senare spira focken.

Tillfredsställelse och glädje

Jag funderade på om vi skulle segla mer i mitten av Hakefjorden för att dra fördel att den eventuellt nordgående strömmen men eftersom vi inte visste hur det låg till med detta så avstod vi. Klockan efter 14 och vinden hade mojnat betydligt men vi länsade på med god fart ända in i mål som vi nådde strax efter 16.

Vi trodde nog att vi seglat bra men att det hade gått så bra visste vi inte förrän vid 18:30 då vi var halvvägs hemma till Klöverön och gavs glädjebeskedet om vår triumf. Det var med djup tillfredsställelse och glädje som vi insåg att vi efter att ha seglat över 30 distans i över sex timmar och på handikapp slagit 390 båtar med en så knapp marginal som 29 sekunder till närmaste båt.

Om Flu

Flu är en 14 kvm Långedragsjulle som är ritad av min far Tage Hellman och byggd i Marstrand 1952. Den som är intresserad av jullar kan gå till julleregister.se och läsa mängder om alla jullar. Då vi började segla Lidingö Runt fick vi LYS-talet, som det då hette om 0,78. Eftersom vi var framgångsrika höjdes talet successivt till 0,79, 0,80, 0,81, 0,82 och slutligen till 0,83.