Foto: Åke FredrikssonFeelgood med god fart utanför Härön under Tjörn Runt 2013

Martin Nilsson, vinnare Tjörn Runt 2013 Stora banan

 

2013 seglades Tjörn Runt by COWI motsols, med start på Stigfjorden och mål på Askeröfjorden.

första tillfartssegling till Tjörn Runt slutade med en rejäl grundstötning i farleden efter Mollösund. Jag var 15 år och var med för att lära. Jo, jag fick lära mig att ösa. På vägen tillbaka till Lysekil fick vi gå med full motor och ösa med spänner och länspump. Kranbilen stod på kajen och lyfte båten direkt då vi kom fram.

30 år senare så har jag avverkat ca 20 Tjörn Runt med varierande båtar och resultat. Vi har vunnit klassen några gånger och jag har varit med om topp 3 placeringar 3-4 gånger så jag vet att seglingen är svår att vinna.

De senaste åren har vi seglat en Salona 37. 2011 var vi 3a totalt när båten bara var en vecka gammal och 2012 kunde vi inte delta då båten var på ostkusten efter att seglat VM i Finland.

Även 2013 var båten på ostkusten efter att vi seglat ÅF race och EM i havskappsegling. Planen att hinna till Tjörn Runts 50 års jubileum var inte fastlagd innan sommaren men besättningen består av västkustkillar som aldrig vunnit Tjörn Runt så vi tyckte det var värt ett försök att segla runt båten.

Vi startade hemresan söndag morgon efter EM och hade en kämpig, lång och mycket händelserik segling till Västkusten. Sista biten in till Stenungsund under fredagen kändes som uppvärmning inför lördagens race och det som skulle bli långa banan kändes inte så lång jämfört med sträckan vi seglat i veckan.

Trångt i starten

Natten mot lördagen var det ett uselt väder men på morgonen lättade molnen och vi hade riktigt bra väder och väntade 7-9 m/s ut genom Stigfjorden. Många båtar var ovana vid den ovanligt långa utseglingen och var sena till sina startprocedurer. Men vi hann med våra vanliga förberedelser, valde försegel och bestämde oss för att starta vid startfartyget för att kunna stå på för styrbord i lugn och ro. 

Det blev som vanligt trångt i starten och även en kort dispyt med en konkurrent som trängde sig mellan oss och startfartyget i starten men med ett kort slag strax efter start fick vi fritt spår och följde Orust landet utåt. Vi tyckte att vi seglade perfekt i vindskiften och slagen satt underbart. Vi kände att detta var vår dag.

Mellan oss och Karukera

Vid utgången av Stigfjorden hade vi bara några större båtar framför oss och First 40an Karukera gick bra. Vi snålade på babordsbogarna och seglade inte längre än nödvändigt för att sträcka över uddarna och fortsätta söderut vilket vi sparade sekunder på. Det visade sig att det skulle stå mellan oss och Karukera hela vägen in i mål och vi visste att dom går jättebra i kryss och frisk vind.

När vi kom ut på öppet vatten så gjorde vi ett misstag när vi valde att släppa i skoten och hålla under en ö och närmare land för att få mindre ström i tron att vi ändå skulle sträcka ut mot Hätteberget. Då motade vinden och vi sträckte inte upp den banbegränsningen som låg väster om öarna utan fick slå ut för att komma runt Paternoster skären. Vi fick göra två slag före vi kunde styra mot Hätteberget och tappade säkert några minuter även om vi trodde att vi haft något mindre motström närmare land. Spinnakern förbereddes i den skvalpiga sjön inför rundningen av Hätteberget men den skulle upp precis vid fyren för nu skulle det bli åka av. Vi hade koll på Karukera när de gippade vid Skallens fyr och avståndet började kännas långt så nu var det dags att börja spekulera och räkna på SRS tal vilket aldrig brukar bli särskilt exakt när det görs mitt under seglingen.

Seglade aktivt

I Hakefjorden hade vi vår strategi klar. Håll ut för att utnyttja medströmmen. Det var svårt att avgöra om det var till vår fördel då några större båtar gick om oss när de länsade i bra vind närmare Tjörnlandet. Kanske hade dom ändå seglat om oss ute i fjorden med sina större spinnakrar.

Valet vid Brattön löste sig naturligt med bra tryck som ledde oss in på västsidan där de flesta båtarna gick. Här pendlade vinden kraftigt i riktning och vi seglade aktivt med många gippar för att få rätt skärningsvinkel under Tjörnbron. Med lite mer räknande tyckte vi att vi hade koll på våra konkurrenter och att det skulle stå mellan oss och Karukera.

Segermarginal på 8 sekunder

Karukera låg och väntade vid målgången för att ta tiden men vi hade inte koll på deras målgångstid och det spekulerades en hel del ombord. Jag var nog mest spänd av alla och lite smågrinig.

Min taktiker Mossberg som har seglat med mig i 15 år hade koll på alla tider på datorn men mörkade för mig som hämnd för att jag varit grinig sista delen på länsen och inte trodde att vi skulle vinna. När vi kom iland visste snart alla i besättningen, utom jag, att vi hade vunnit men till slut kröp det fram så att vi alla kunde jubla. Segermarginalen var 8 sekunder till Karukera och det finns många ställen där man kan vinna eller förlora 8 sekunder och inte sällan är marginalen så liten. Då hade inte regattamiddagen på Stenungsbaden med efterföljande prisutdelning varit lika rolig. Nu, när vi vunnit, kändes den slitsamma seglingen runt Sverige inte så jobbig längre.

Jag vill tacka min tålmodiga fru och min besättning för en trevlig segling och ett underbart seglarår. Det var ett år med mycket kämpande men med många glada miner, framförallt under festen efter Tjörn Runt som för oss västkustbor känns som årets höjdpunkt. 

Lång eller kort bana, höger eller vänster varv. Det spelar ingen roll, vi kommer att göra allt för att försvara oss 2014.

Vinden är fri, vi ses på vattnet 2014!